Människans (och vår lilla del av universums) historia

Människans historia

För ungefär 13,7 miljarder år sedan var all blivande materia samlat i en extremt liten punkt, en klump av intensiv hetta och energi, kallad en singularitet. Den ofantliga mängd energi som var samlad i singulariteten var av någon anledning tvungen att frigöras, vilket plötsligt skedde. Det skedde genom att singulariteten plötsligt expanderade (blev större) i något som brukar kallas ”the Big Bang”. Universum bildas.

I takt med att universum blir större så svalnar det och när det är tillräckligt svalt så kan materia bildas, först i form av grundämnet väte.

Molnen av väte dras till varandra och ju kompaktare de blir ju varmare blir de. När de är tillräckligt kompakta och heta självantänder de och bildar stjärnor – solar. I den processen bildas ämnet helium och sedan, med tiden, exploderar stjärnorna i novor eller supernovor beroende på stjärnans storlek, och från dessa explosioner bildas alla andra grundämnen. Dessa grundämnen samlas i moln som med tiden blir så täta att solsystem, och därmed planeter och andra himlakroppar bildas.

För 4,6 miljarder år sedan blir jorden till genom att mängder av stoftmoln och stenblock som samlats i en skiva runt vår sol kolliderar med varandra och bygger upp allt större strukturer. I samma process bildas de andra planeterna och himlakropparna i vårt solsystem.

Jorden blir varmare och varmare. Dess inre smälter, vilket gör att tyngre ämnen som järn sjunker inåt och samlas i jordens centrum – kärnan.

Plötsligt slår en planet av ungefär mars storlek in i jordens flytande yta och mängder av flytande sten skvätter upp i rymden och bildar så småningom månen.

Sedan svalnar jorden långsamt. En mängd heta utbrott, samt nedslag av kometer av is, gör så att vatten frigörs och samlas till stora hav.

Jordens utseende fortsätter att förändras. När jorden svalnar stelnar delar av den till jordskorpa. Jordskorpan som är uppdelad i ett antal plattor rör sig från eller mot varandra på olika delar av jorden. När dessa plattor krockar bildas berg och dalar.

I vattnet samlas mängder av olika atomer och molekyler i en ursoppa som hela tiden bombarderas med elektricitet från de stormiga himlarna och värme från de underjordiska vulkanerna. En av alla dessa molekyler lyckas av en slump att kopiera sig själv – en förmåga som den lämnar över till kopian, som i sin tur lämnar över den till sin kopia, och så vidare. I kopieringsprocessen uppstår hela tiden vissa fel – mutationer, vilket gör att molekylerna sakta förändras. Slutligen bildar de det vi kallar liv. Livet startar i form av encelliga varelser, och under många miljoner år pågår processen som utvecklar det encelliga livet till flercelliga varelser.

Så småningom lämnar de flercelliga organismerna vattnet för att leva på land. Många olika arter föds, och i många miljoner år dominerar dinosaurierna på jorden. Deras herravälde tar dock slut efter ett asteroidnedslag som slungar så mycket stoft upp i atmosfären att solen skyms och jorden kallnar. Men jorden återhämtar sig, och den här gången är det de små däggdjuren som växer sig mäktiga.

Apor blir med tiden till, sedan människoapor. Olika arter av människor utvecklas och samexisterar, tills det att vår tids människor, Homo sapiens sapiens (den tänkande människan), föds och konkurrerar ut de andra tills dess överlevande människoarterna.

Människan är en del av universum och består av samma materia som stjärnor, nebulosor, ekskogar, kackerlackor, bakterier, svanar och eventuella invånare av andra planeter, solsystem och galaxer. När vi dör kommer den materia vi består av återanvändas i de processer som skapar nya varelser och andra objekt i vårt universum.

Kommentera

Your email address will not be published.