«

»

Den blekblå pricken

Bild på planeten jorden tagen av rymdsonden Voyager 1 från 6,4 miljarder kilometers avstånd den 14 februari 1990 (strecken på bilden orsakas av ljusreflektioner i kameralinsen)

 

[…]

Fundera över den där punkten en gång till. Den är här. Den är hemma. Den är vi. På den har alla du älskar, alla du känner, alla du någonsin hört talas om, varje människa som någonsin funnits, levt sitt liv. Den är summan av vår glädje och vårt lidande, tusentals självsäkra religioner, ideologier och ekonomiska doktriner, varje jägare och samlare, varje hjälte och fegis, varje skapare och förgörare av civilisationer, varje kung och bonde, alla unga förälskade par, varje moder och fader, förhoppningsfulla barn, uppfinnare och upptäckare, varje lärare av moral, varje korrupt politiker, varje superstjärna, varje högsta ledare, varje helgon och syndare i vår arts historia bodde där – på ett dammkorn svävande i en solstråle.

Jorden är en väldigt liten scen på en stor kosmisk arena. Tänk på de floder av blod som spillts av alla dessa generaler och kejsare så att de, i prakt och triumf, har kunnat bli tillfälliga herrar över en bråkdel av en prick. Tänk på de ändlösa grymheter som begåtts av invånarna i ena hörnet av denna pixel på de knappt urskiljbara invånarna i det andra hörnet, deras missförstånd är så vanliga, de är så angelägna att döda varandra, deras hat är så innerligt.

Vårt poserande, vår fåfänga självupptagenhet, självbedrägeriet att vi har en privilegierad ställning i universum, sätts ifråga av denna svaga ljuspunkt. Vår planet är en ensam prick i det stora omslutande kosmiska mörkret. I vår avskildhet, i all denna rymd, finns det inget som tyder på att hjälp kan komma från någon annanstans för att rädda oss från oss själva.

Jorden är den enda värld vi hittills känner till som hyser liv. Det finns ingen annanstans, åtminstone inom en snar framtid, dit vårt släkte kan flytta. Besöka – ja. Befolka – inte ännu. Oavsett vad vi tycker om det, är jorden den plats där vi får föra vår kamp.

Det har sagts att astronomi är en ödmjukhets- och karaktärsdanande sysselsättning. Det finns kanske inget bättre sätt att demonstrera den galenskap vårt mänskliga högmod innebär än denna avlägsna bild av vår lilla värld. För mig understryker den vårt ansvar att handla mer vänligt mot varandra, och att bevara och vårda den blekblå pricken, det enda hem som vi någonsin har haft.

Carl Sagan

Pale Blue Dot (1994)

(Min översättning)

1 ping

  1. Om ödmjukhet » Pedagogiska Spelvärldar

    […] detta inlägg för en översättning av […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.